Map badge
  • Pomerol
    ×

    Pomerol

    Viner från franska distriktet Pomerol

    Pomerolviner

  • Saumur / Loire
    ×

    Saumur / Loire

  • Muscadet / Loire
    ×

    Muscadet / Loire

  • Sancerre / Loire
    ×

    Sancerre / Loire

    Sancerre är en appellation för Loireviner från övre delen av Loire-dalen, och har sitt namn från staden med samma namn. Appellationen är känd för friska vita viner på druvsorten Sauvignon Blanc.

    Appellationerna Sancerre och Pouilly Fumé, som gör likartade viner, är belägna på ömse sidor om Loire-floden.

  • Loire
    ×

    Loire

    Loire Loireviner är viner från Loiredalen i västra Frankrike. Dalen sägs vara en av de vackraste delarna av Frankrike. Floden Loire skär som en kniv rakt in i västra Frankrike och utmed denna ligger detta vindistrikt som är Frankrikes mest vidsträckta. Tack vare dess utbredning produceras här många olika slags viner som alla kännetecknas av en viss friskhet vilket beror på naturlig syra som ofta förekommer i vin som odlas nära den norra klimatgränsen för möjligheten till vinodling. Loire ligger nära denna gräns. Närheten till klimatgränsen gör även att skillnaderna mellan årgångarna kan vara stora i viner från Loiredalen.

    Druvor De vanligaste gröna druvorna är Muscadet, Chenin Blanc, Sauvignon Blanc och även Chardonnay. De vanligaste blå druvorna är Cabernet Franc (som här går under namnet Bréton), Gamay och Grolleau. Indelning Distriktet kan delas in i ett antal olika områden från väster till öster: Pays Nantais vid kusten producerar oftast lätta vita Muscadet-viner med karaktär av gröna äpplen. Anjou och Saumur kallas Frankrikes trädgårdar och är den mångsidiga druvan Chenin Blancs hemvist. I Anjou produceras även rosévin och röda viner. Kända appellationer är Savennières för torra vita viner, Coteaux du Layon för söta vita, och Saumur för röda viner. Touraine producerar kvalitativa röda viner på den blå druvan Cabernet Franc. Karaktäristiskt för dessa viner är att de har en liten ton av blyertspenna. Kända appellationer är Vouvray för vita viner (torra och söta) och Chinon och Bourgueil för röda. Sancerre och Pouilly-Fumé utgör hemvist för typiska aromatiska Sauvignon Blanc-viner med inslag av örter och mineraler.

  • Armagnac
    ×

    Armagnac

    Armagnac Armagnac är ett druvdestillat från det franska distriktet Armagnac i sydvästra Frankrike som görs genom destillation av vitt vin. Skillnaden mellan Armagnac och dess mera kända släkting, Cognac, är att Armagnac traditionellt destilleras endast en gång (numera är dock destillation i två steg vanlig) och att Armagnac på grund av sitt sydligare läge ger tyngre och syltigare smak, medan cognacen är lättare och friskare.

    Området och historia Området inkluderar Gers, Landes, och Lot-et-Garonne departmenten. Det kan sägas ligga i Gascogne. Det finns flera vattendrag i området bland annat floden Gers. Som område organiserades det som grevskap år 601. Under 1400 till 1600-talet var det mycket betydande. Grevskapet försökte sig 1444 invadera Schweiz och vann ett slag 26 augusti det året. 1497 så såg sig greven som så mäktig att han utmanade den franske konungen, vilket han fick ångra. Området begränsas av Lomagne i Nord Fézensaguet i Nordost Gimois (Gimont) i öst L'Astarac i Syd och sydost La Rivière-Basse och Le Vic-Bilh i sydväst.

  • Chablis
    ×

    Chablis

    Chablis Chablis är ett mindre, franskt vindistrikt som ingår i den större vinregionen Bourgogne. Viner från Chablis görs uteslutande av druvan Chardonnay och är i regel mycket torra, med hög syra, och lämpade för långtidslagring. Vinerna har normalt ingen, eller mycket begränsad ekfatskaraktär, vilket skiljer dem från de vita vinerna från resten av Bourgogne. Chablisdistriktet intar en sådan särställning bland vita viner att "Chablis" kommit att bli en av de mest förfalskade ursprungsbeteckningar i vinvärlden. Själva distriktet utgörs av ett tjugotal mindre byar runt orten Chablis. Jordmånen i området är mycket speciell, med inslag av krita och ler. Viner från Chablis delas in i fyra klasser efter appellation, från enklare till exklusivare: Petit Chablis Chablis Chablis Premier Cru Chablis Grand Cru

  • Alsace
    ×

    Alsace

    Alsaceviner Alsaceviner är viner från Alsace i Frankrike mellan städerna Strasbourg och Mulhouse. I området produceras framförallt vita viner, men även röda viner på druvan Pinot Noir förekommer. Största skillnaden mellan alsaceviner och dess tyska grannar på andra sidan Rhen, är att alsacevinerna traditionellt får jäsa ut helt och därmed saknar restsötma. De är oftast också kraftigare. En ny trend är att en viss restsötma är vanlig även i rieslingviner. Liksom för bourgogneviner är vinerna i Alsace nästan alltid endruvsviner. Undantagen är Edelzwicker och Gentil som är gjort på en blandning av druvsorter. Den främsta druvan är Riesling som ger viner av mycket hög kvalitet som kännetecknas av sin citrus-, honung- och petroleumdoft, speciellt i lagrade viner. En annan druva som förknippas med Alsace är Gewürztraminer (i Alsace stavad Gewurztraminer). Den ger viner med parfymerad och kryddig doft. Andra välkända druvor som förekommer är: Pinot Gris (fram till 2005 kallad Tokay-Pinot Gris) Pinot Blanc Sylvaner Muscat Pinot Noir Pinot Blanc är inte bara namnet på en druva utan även tillåten beteckning för vitt vin från någon/några av druvorna Pinot Blanc, Auxerrois, Pinot Gris samt Pinot Noir. Mindre kända druvor som har lång historia i Alsace är: Chasselas Sylvaner Klevener d'Heiligenstein Dessa druvor kan ge förnämliga viner i händerna på hängivna odlare och bör inte negligeras.

    Det finns tre ursprungsbeteckningar för Alsaceviner; AOC Alsace, AOC Alsace Grand Cru samt AOC Crémant d'Alsace. Den totala odlingsarealen är 15 230 ha som fördelas på 119 byar. För varje kategori finns fastställda regler om beskärningsmetod, maximal avkastning samt lägsta tillåtna mognadsgrad (sockerhalt) vid skörd. För AOC Alsace och AOC Crémant d'Alsace tillåts minst 80 hl/ha, medan produktionen av viner som skall klassas som AOC Grand Cru normalt är begränsad till 55 hl/ha. Sockerhalten är ett grovt mått på mognadsgraden. Som exempel på reglering kan nämnas att druvor för AOC Alsace Riesling skall ha en sockerhalt på 144 gram/liter, motsvarande 8,5% potentiell alkoholhalt. Motsvarande siffra för AOC Alsace Riesling Grand Cru är 185 gram/liter, eller 11% potentiell alkohol. För söta viner finns två särskilda beteckningar: Vendange tardive ("sen skörd", motsvarande det tyska Spätlese) Sélection de grains nobles (sen skörd på utvalda, ofta ädelrötade druvor) Dessa två kategorier får enbart göras av Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris under strikt kontroll av INAO.

  • Bourgogne
    ×

    Bourgogne

    Bourgogne Bourgogneviner är viner från Bourgogne i östra Frankrike, huvudsakligen mellan och runt städerna Dijon och Lyon. I distriktet görs såväl röda som vita viner och även roséviner och mousserande viner. Kännetecknande för de röda vinerna är att de har hög kvalitet och är förhållandevis lätta.

    Historia Romarna började plantera vin i Bourgogne. Ända fram till franska revolutionen spelade kyrkan och klostren en stor roll i vinproduktionen i Bourgogne. Därefter fråntogs kyrkan och adeln jorden och den delades ut i små lotter till bönderna. Lotterna har sedan splittrats ytterligare. Vingårdarna, som kallas climat eller clos, är därför betydligt mindre än i till exempel Bordeaux. Det nordligaste området är Chablis som är känt för sina vita och mycket friska viner på druvan Chardonnay. Chablis ligger cirka 100 km nordnordväst om det Bourgognes kärnområde Côte d'Or, den gyllene sluttningen, ungefär halvvägs till Paris. Côte d'Or är indelat i Côte de Nuits (den nordliga delen) och Côte de Beaune (den sydliga delen). Côte de Nuits har de mest kända och dyraste röda bourgognevinerna på druvan Pinot Noir, medan Côte de Beaune har en blandning av röda och vita viner. I Côte de Nuits kommer de allra dyraste rödvinerna i allmänhet från appellationen Romanée-Conti. Söder om staden Beaune, i Côte de Beaune, ligger ett av världens mest klassiska vitvinsområden, som producerar Chardonnay-viner i en annan stil än i Chablis, med ett tydligt inslag av ekfatslagring. Områdets dyraste och mest kända vita viner kommer från appellationen Montrachet, som endast är 7 hektar stor och är uppdelad på ett flertal producenter. De små byarna Puligny och Chassagne ligger på varsin sida om de 7 hektaren och kallas därför Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet. Båda dessa byar, samt i byn Meursault, producerar klassisk vit Bourgogne i flera prisklasser under Montrachet. Söderut från Côte d'Or kommer i tur och ordning Côte Chalonnaise, som gör både röda och vita viner av god kvalitet, Mâconnais, som gör huvudsakligen vita viner och slutligen Beaujolais som är känt för sina lätta, unga viner, som blivit en stor försäljningsframgång. Beaujolaisvinerna är speciella dels för att de görs på en annan druvsort, Gamay, och dels för det sätt på vilket de tillverkas, så kallad kolsyrejäsning eller macération carbonique där jäsningen inledningsvis sker på stora fat under tryck av koldioxid, utan att druvorna krossas eller jäst tillförs.

    Druvor Till skillnad från bordeauxviner där man blandar olika druvsorter, förekommer nästan uteslutande endruvsviner i Bourgogne. Den egentliga röda Bourgognen görs uteslutande på druvan Pinot Noir. Beaujolais görs på druvan Gamay. För vita viner används endast Chardonnay och Aligoté. Om Aligoté ingår, måste det anges på etiketten.

  • Provence
    ×

    Provence

    Bandol Marinbiologer har upptäckt att vin skeppades ut från Bandols hamn redan på romartiden. Bandol var ett av de första områdena som fick appellationen AOC, detta skedde redan 1941. Röda viner från Bandol måste innehålla minst 50% av druvsorten Mourvèdre och druvan är typisk för byn. Röda viner från Bandol skall ligga minst 18 månader på ekfat och de bästa vinerna bör lagras i minst tio år. Även en hel del rosévin framställs. Bland de mest kända egendomarna kan nämnas La Bastide Blanche, Domaine de Pibarnon, Château Pradeaux och Domaine Tempier

  • Rhône
    ×

    Rhône

    Beaujolais Rhôneviner är viner från områdena runt floden Rhône. Även runt den schweiziska delen av Rhône odlas vin, men oftast avses med Rhôneviner de viner som odlas runt den franska delen av floden, från staden Vienne i norr ner till staden Avignon i söder. Detta område sammanfaller med appellationen Côtes du Rhône. Området brukar delas in i norra och södra Rhône på grund av den stora skillnaden i klimat, jordmån och druvsorter mellan delarna. I Côtes du Rhône är 21 olika druvor tillåtna, både blå och gröna. Produktionen består till ca 95 procent av röda viner.

    Historia Möjligen har fenicierna odlat vin här redan 500 år f.kr. Något som tyder på det är namnet på druvan Syrah som kan tänkas härledas från staden Shiraz i Persien. Annars var det Julius Caesars legionärer som planterade vin här på 40- och 50-talen före Kristus. Under 1800-talet kom de främsta vinerna i världen från Rhônedalen (Hermitage) och kunde ibland blandas i Bordeauxviner för att höja kvaliteten på dessa. Priserna är numera oftast lägre än i det upphausade Bordeaux men är på väg uppåt, bland annat beroende på vinkritikern Robert Parkers ökade intresse för Rhone. Norra Rhône Till den norra delen av Rhônedalen (Septentrionale på franska) räknas området mellan staden Lyon i norr till staden Montélimar längre söderut. Området skiljer sig från södra Rhônedalen främst på grund av det bördigare klimatet. Det regnar mer här och istället för Provences ördoftande ris och dess olivlundar samsas här vinstockarna med persiko och nötträd.

    Här dominerar kraftiga röda viner på druvan Syrah (alias Shiraz) som har sin hemort här. Vinerna är lätta att känna igen på den kryddigt peppriga doften med drag av charkuterier och mörka bär. Smaken är fruktig och sträv med en söt ton från solmogna druvor. Vinerna är tanninrika och kan lagras i decennier. De vita druvor som används är Marsanne, Roussanne och Viognier (den sistnämnda i Condrieu och till viss del i Côte-Rôtie). De bästa områdena i norra Rhône anses vara Hermitage, Condrieu och Côte-Rôtie. Norra Rhônedalens rötter som vinregion är troligen romerska eller ännu äldre. Fram till 1800-talet såldes här vin på krukor om 76 liter. Äldst vindistrikt i regionen är Côte-Rôtie och Hermitage. Klimat. Årlig nederbörd: 840 mm. Nederbörd i skördemånaden september: 130 mm Cru-appellationer i norra Rhône Côte-Rôtie ("den rostade sluttningen") har på senare tid nått världsrykte och anses vara en av de främsta regionerna i Rhônedalen. Vinerna kännetecknas som bäst av en stor rondör, fruktig finess, sydlig värma och närhet till ett rött bourgognevin (i kontrast till Hermitages starka koncentration, se nedan).

    De ursprungliga odlingarna ligger koncentrerade på två slutningar norr om byn Ampuis. Den ena slutningen, Côte Blonde ligger på en utlöpare vänd mot söder precis söder om byn. Den andra norr om denna med ett sydvästläge. Côte Blonde ingår ingår i det större centralmassivet och har mer granit som ibland går i dagen i sin mjuka ytjord. Det här ger mjukare, mer insmickrande och tidigt utvecklade viner än de från Côte Brune där skiffer och tyngre lera också ger tyngre viner. Många handlare blandar vinerna från de två slutningarna för att skapa en enhetlig Côte-Rôtie-stil. Odlarna har tillåtelse att blanda in tjugo procent Viognier i vinet, men eftersom druvan ger en oerhört låg avkastning innehåller Côte-Rôtie-viner oftast mycket mindre Viognier än så. Kuriosa: Côte Brune och Côte Blonde sägs ha fått sina namn från greve Maugirons två döttrar, en brunett och en blondin. Condrieu och Château-Grillet Condrieu och Château-Grillet gör främst vita viner på Viognier som ger gyllengula viner med aromatisk blommig doft. Vinerna har låg syrahalt och bör inte lagras. En gång i tiden var Condrieu ett sött och tämligen okänt vitt vin. Viognier är en svårodlad druva och slutningarna direkt ovanför samhället Condrieu är svårtillgängliga, därför höll appellationen tidigare på att försvinna. På 1960-talet var det endast 12 hektar som kallades Condrieu. Viognier och kanske främst Condrieus stora charm hos den internationella fanklubb som växt fram har dock vänt trenden. Topproducenterna gör idag klassiskt väldoftande nästan exklusivt torr Condrieu. Några yngre välrenommerade producenter (Yves Cuilleron, Yves Gangloff, Pierre Gaillard och François Villard) experimenterar med sent skördade ädelröteangripna och ekade viner. Saint-Joseph gör röda viner på Syrah med en tillåten inblandning av 10 procent Rousanne och Marsanne.

    St-Joseph är ett aktat varunamn vilket dock har tänjts ut till bristningsgränsen. Till en början infattade området endast 6 kommuner på Herminatges motstående sida av floden. 1969 tilläts appellationen att expandera till att täcka hela området på den västra sidan av floden upp till Condrieu 60 km norrut och därmed totalt 26 kommuner. Arealen växte från 100 till nästan 1000 hektar. Ett Saint-Joseph vin är som bäst ett snabbmognande norra Rhône-rött utan att tappa sin Syrahkaraktär. De bästa vinerna anses komma från de ursprungliga kommunerna Glun, Mauves, Tournon, St-Jean-de-Muzols, Lemps och Vion. Kända vinmakare i Saint-Joseph med gott rykte är Jean-Louis Chave, Stéphane Montez, Chapoutier och Jean Gonon. De mindre kända och mindre vanliga vita vinerna på Hermitagedruvorna Marsanne och Roussanne anses ibland vara bättre än de röda och bland det bästa vita från Rhônedalen. Hermitages slutningar ligger på en mäktig kulle på västra flodstranden och vätter rakt söderut, väl skyddade från de kalla nordanvindarna. Detta gör Hermitage unikt i hela Rhôneområdet. Hermitage har nästan det ospritade portvinets karaktär och brukar beskrivas med adjektivet "manliga" i kontrast till Côte-Rôties "kvinnliga" viner.

    De röda tanninstinna hermitagevinerna är djupa i färgen, med mycket frukt, parfym och strävhet. Vinerna måste lagras och utvecklar då en nästan överväldigande doft och smak. Hermitage omfattar endast 130 hektar och utökningsmöjligheterna är strikt begränsade av uråldriga dekret. Den delikata koncentrationen gör den till norra Rhônedalens främsta exponent och Hermitage har länge hyllats som ett av Frankrikes mest utsökta viner Till skillnad från Condrieu och Côte-Rôtie har Hermitage alltid varit på modet. Uppgifter finns från så sent som mitten av 1700-talet att bordeauxproducenterna lät skeppa hem Hermitageviner för att bättra på sina egna. Crozes-Hermitage är Hermitages "kronprins". Crozes är en by norr om Hermitagekullen och området omfattar 100 hektar vingårdar. Vinerna här brukar delas in i två huvudstilar. Den ena full av ungdomlig svartvinbärighet som dricks tidigt och den andra mer seriösa som nästan kommer upp i Hermitages tyngd och kan lagras i upp till 10 år. I Crozes-Hermitages odlingar utgörs till en fjärdedel av vitt vin på i huvudsak Marsanne- men också Roussannedruvor. De vita vinerna är gyllene och torra. De är aromatiska med en delikat ibland nötig smak. De kan också med fördel lagras i minst 10 år.

    Cornas amfieteaterliknande slutningar mot öster och skyddade lägre från floden gör att dess syrahviner mognar tidigt och ger fylliga viner. Cornas är Hermitages envisa "kusin från landet". Här sker just nu en föryngring bland odlarna vilket glädjer många vinkännare. De mest kända producenterna är Jean-Luc Colombo och Aguste Clape. Saint-Peray är känt för sitt mäktiga, gyllene, mousserande vin på druvorna Marsanne och Roussanne, men det förekommer även icke mouserande viner härifrån. Södra Rhone På grund av det mildare medelhavsklimatet i området är karaktären på vinerna helt annorlunda jämfört med den norra delen av Rhône. I söder dominerar druvan Grenache som ger örtkryddiga, mjuka och eldiga viner. Andra vanliga druvor i rödviner från Södra Rhône är den mjuka fruktiga Cinsault och den djupröda Carignan. Gröna druvor i området är Grenache Blanc, Picpoul, Clairette och Bourboulenc. Appellationen Côtes du Rhône-villages har högre krav än den övergripande AC Côtes du Rhône och har därför oftast högre kvalitet. Kvalitetsdistriktet framför andra i södra Rhône är Châteauneuf-du-Pape. Till skillnad från till exempel bordeauxviner, där de olika druvsorterna blandas efter jäsningen, jäser de olika druvorna tillsammans i Södra Rhône.

  • Bretagne
    ×

    Bretagne

    Presqu'île de Rhuys Presqu'île de Rhuys är en halvö söder om Golfe du Morbihan i departementet Morbihan vid södra kusten av Bretagne. Halvön har ett varmt mikroklimat som ger förutsättning för att odla granatäpplen, fikon och bougainvillea. Här finns också Bretagnes enda vinodling. Mängder av ostron odlas i stora kassar i Golfe du Morbihanviken.

  • Langeuedoc
    ×

    Langeuedoc

    Languedoc-Roussillon Languedoc-Roussillon-viner är viner från Languedoc-Roussillon i södra Frankrike, en region lokaliserad på sydkusten mot medelhavet mellan Pyrenéerna och Provence. Regionen, som även kallas Le Midi, är på stark uppgång och är en del av den renässans Sydfrankrike upplever inom den traditionella franska vinvärlden. Vin de Pays d'Oc bildades av ett antal pionjärer i mitten på 80-talet vilket satt fart på utvecklingen. Genom moderna metoder, internationella druvsorter och en strävan efter att producera viner för dagens smakpreferenser har distriktet i det närmaste blivit en del av Nya världen lokaliserad inom den gamla världen. Intressant nog är det dock distriktets traditionella viner och vingårdar som upplever det största lyftet tack vare moderniseringen, vilket bland annat beror på att de traditionella vinerna nått nya höjder tack vare tillskott och stöd från internationella druvor som Cabernet Sauvignon och Chardonnay.

    Distriktet är framförallt inriktat på produktion av röda viner men det produceras även mycket starkvin - Vin Doux Naturel. Vin de Pays (lantvin) är den viktigaste klassen och i denna klass produceras moderna viner på de flesta förekommande druvsorterna i distriktet. Traditionella blå druvor i regionen är Carignan & Cinsault (den sistnämnda används ofta för att mjuka upp den förstnämnda). Den lokalt framkorsade druvan Alicante Bouschet förekommer också. Dessa druvor har på senare år kompletterats med ett flertal internationella druvor som Syrah, Mourvédre, Grenache, Merlot, Cabernet Sauvignon etc. De vanligaste gröna druvorna är Viognier, Marsannne och Roussanne, vilka kompletterats med Sauvignon Blanc och även Chardonnay. Slutligen är den spanska druvan Maccabeo en utbredd grön druva. Muscat är en vanlig druva för framställning av starkviner (s.k. Vins Doux Naturels, VDN).

  • Paris
    ×

    Paris

    Paris Paris är huvudstaden i Frankrike. Staden är belägen vid floden Seine och grundades av romarna under namnet Lutetia. Paris utgör ett eget departement i regionen Île-de-France. Staden delas in i 20 arrondissement. Paris innerstad har cirka 2,2 miljoner invånare och med förorter över 11 miljoner invånare. Paris är ett av världens viktigaste affärs- och kulturcentrum. Som en av de mest betydelsefulla globala städer är Paris även ett viktigt politiskt, teknologiskt och konstnärligt centrum, samt ansedd som modets och gastronomins huvudstad. Paris besöks årligen av över 30 miljoner utländska turister, vilket gör staden till en av Europas mest besökta städer

  • Saint-Émilion
    ×

    Saint-Émilion

    Saint-Émilion Saint-Émilion är en appellation i Bordeaux för röda viner, belägen runt staden Saint-Émilion. Viner från Saint-Émilion (och övriga viner från Libourne eller "högra stranden" i Bordeaux) skiljer sig från de från Médoc ("vänstra stranden") genom att man har mindre Cabernet Sauvignon och mera Merlot. En viss andel Cabernet Franc ingår också. Vinerna är till sin karaktär är något mjukare och rundare än vinerna från distrikt på den västra stranden. Jordmånen har en hög halt avkalksten. Bäst viner produceras kring själva staden Saint-Émilion och enklare viner produceras närmare florden Dordogne.

    Vanliga karaktärsdrag för vinerna från St-Émilion är söt, torkad frukt. Appellationen omfattar 5400 hektar och gränsar till vindistriktet Pomerol i väst, och till de fyra så kallade Saint-Émilion-satelliterna i norr: Saint-Georges-Saint-Émilion, Montagne-Saint-Émilion, Lussac-Saint-Émilion och Puisseguin-Saint-Émilion. De fyra satellitappellationerna framställer viner i liknande stil, men ofta av något enklare karaktär och därmed även lägre pris.

  • Bordeaux
    ×

    Bordeaux

    Bordeaux Bordeauxviner är viner från departementet Gironde i sydvästra Frankrike, kring staden Bordeaux. Regionen anses ofta vara världens mest framstående för röda kvalitetsviner. Kännetecknande för vinerna är att de inte görs av en enda druva, utan en blandning av druvor. De druvor som används är Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot, Malbec och Petit Verdot för röda viner samt Sauvignon Blanc, Sémillon och Muscadelle för vita. Kvalitetsvinerna i Bordeaux är kända för att kunna lagras länge på flaska. Bättre årgångar kan utvecklas 20 år eller mer vid lagringen. Genom Bordeaux-distriktet rinner floden Gironde som en bit ner i distriktet grenas upp i Garonne och Dordogne. Detta har gett upphov till att begreppen västra och östra stranden i Bordeaux som har sina respektive kännetecken och områden. Bordeaux är uppdelat efter delområden (appellationer) där kvalitetsområdena framför andra är Médoc, Haut Médoc (på den västra stranden) samt Pomerol och Saint-Émilion (på den östra stranden). Haut Médoc är i sin tur indelat i appelationerna St.Estéphe, Pauillac, St. Julien, Margaux, Listrac och Moulis. Pauillac anses ge de största, stramaste och välstrukturerade vinerna. Margaux anses dock ofta ha större finess.

    Mellan de två floderna ligger Entre-deux-Mers, som framför allt producerar viner med appellationen Bordeaux som ursprung, samt vita torra viner baserade påsauvignon blanc. Hörande till Bordeauxdistriktet är också området Graves strax söder om staden Bordeaux. Här görs också till största delen röda viner. Inom distriktet Graves finns dock de högt värderade söta vita Sauternesvinerna. På den västra stranden härskar Cabernet Sauvignon. Det beror på att detta område har det mildaste klimatet i Bordeaux samt att jorden innehåller mycket grus vilket denna druva trivs bra i. Vanligen blandas druvan med Cabernet Franc och Merlot till några delar. På den mer lantliga östra stranden, där jorden består av kalksten och klibbig lera, är förhållandet det omvända. Där dominerar Merlot och Cabernet Franc vilka blandas upp med Cabernet Sauvignon. Andra druvor som förekommer i blandningar är Malbec och Petit Verdot.

    Historik Romarna började plantera vin i Bordeaux. Efter romarrikets fall verkar vinframställningen ha dött ut i Bordeaux, men i början på 1000-talet tog vinframställningen fart igen. Införvärldsutställningen 1855, som hölls i Paris, klassades de främsta vinerna i Bordeaux, och som grund för bedömningen hade man priset på vinerna vid den tidpunkten. I praktiken blev dock enbart vinerna i Médoc och Sauternes klassificerade. Under senare delen av 1990-talet har priserna på vinerna trissats upp och det är inte ovanligt att nya viner från de finaste slotten kostar flera tusen kronor i handeln. Vinerna har dock upplevt minskad efterfrågan under 2004 och 2005, varför priset är på väg något neråt igen. OBS! Bättre Bordeauxviner serveras ofta från karaff, unga viner för att luftas och mogna röda för att de behöver.

  • Cognac
    ×

    Cognac

    Cognac Cognac, på svenska även konjak, är den mest kända typen av druvsprit och brandy och måste komma från ett begränsat område i sydvästra Frankrike. Detta område ligger i departementet Charente-Maritime, en stor del av departementet Charente, samt i vissa delar av departementen Deux-Sèvres och Dordogne. Cognacområdet indelas i sex mindre distrikt (cru), där de två första är belägna närmast staden Cognac i Charente (och inte skall förväxlas med distriktet Champagne i östra Frankrike)

    Historik Då cognac i princip inte är någonting mer än destillerat vin kan framställningen av cognac ha pågått sedan destillationstekniken uppfanns. Fram till slutet av 1400-talet användes cognac mest som medicin, men när makthavarna märkte att folket hade skapat ett beroende av det förbjöd de försäljning av cognac under högtidsfester. Efterfrågan för cognac var störst i de nordliga delarna av Europa. Detta kan ha berott på att cognac klarade av de långa transporterna, från södra Europa via haven till norra Europa, bättre än det traditionella vinet, men också för att drycken gav en känsla av värme. Det var nederländarna som handlade mest med cognac, tack vare framför allt fyra förutsättningar: Efterfrågan för billiga alkoholdrycker i de blomstrande städerna i Nederländerna.

    Nederländerna minskade sin import av vin från Spanien under och efter Nederländernas självständighetskrig mot Spanien. Nederländerna hade tillräckligt med pengar för att investera i nya produktionsmetoder. Nederländerna hade skapat bra handelskontaker, för att till exempel bedriva handel av metallen koppar från Sverige, som behövdes för att skapa destillationsapparaterna. I början transporterade nederländarna billigt vin från Frankrike till Nederländerna för att tillverka cognac i Nederländerna. Men för att tillfredsställa efterfrågan på billig alkohol och spara på transportkostnader så började holländarna att flytta ner sina destillationsapparater till Frankrike. Så småningom kom området Charente att dominera produktionen av cognac. Man tror att detta berodde på att till exempel viner från Loire, Frankrike var belagda med höga skatter, vilket inte passade när man försökte göra handeln med cognac så billig som möjligt. Dessutom så hade Charente mycket skogsområden där man kunde hämta bränsle till destillationsapparaterna. Vidare hade Charente genomgått en större industriell förändring än andra områden mellan 1500 och 1600-talet vilket skapade ett investeringsklimat, och tillsammans med det nya arbetssättet som kapitalismens intåg innebar (med fria bönder) så passade området bättre för destillationsindustrin än andra områden. Framställningsprocess Efter att druvorna skördats tas de till en horisontell cylindrisk vinpress där ändarna pressas mot varandra under rotation av cylindern.

    Anledningen till att man valt just denna typ av press är att den inte pressar för hårt så att man krossar druvkärnorna eller pressar skalen för hårt. Druvsaften destilleras därefter två gånger i en så kallad alambic à repasse som härstammar från 1800-talet. Destillatet från första destillationen kallas broullis och har en alkoholhalt på knappt trettio procent. Den andra omgångens destillat kallas eau de vie och består som mest av 72 procent alkohol. Det är eau-de-vien som sedan lagras på ekfat i minst tre år. Dessa ekfat kommer oftast från Limousin eller Tronçais, som resulterar i olika smak och tannin. Det är källarmästaren (le maître de chai) som övervakar hela processen och går kontinuerligt igenom varenda tunna med eau de vie för att se om den fortsatt att utvecklas på fatet eller ej. När källarmästaren anser att eau de vien är färdig kan han antingen använda den direkt eller överföra den då 50–60 procent starka eau de vien på en glasbehållare. I glas händer nämligen inget med vare sig cognac eller eau-de-vie. Nästan all cognac är blandad. En cognac består ofta av cirka 100 eau de vier, men i vissa särfall består den av färre. Hennessys Timeless består av bara elva stycken. Åldersklassificering Hela framställningsprocessen, maskiner med mera är hårt kontrollerad för att cognacen skall bli godkänd. Klassningen (appellation contrôllée) bestäms av antalet år som eau de vien lagrats. Lagen bestämmer hur gammal den yngsta av alla eau de vier i blandningen får vara. I realiteten används oftast mycket äldre eau de vier än vad lagen föreskriver. Enligt Bureau National Interprofessionnel du Cognac (BNIC) definieras att år 0 börjar 04—01 året efter druvornas skördeår. År 00 avser tiden från destillationen till 03—31 året därpå. Lagringsklasserna definieras som åldern på den yngsta eau de vie som ingår i en blandning. Alla konjaker som är 10 år eller äldre hänförs till lagringsklass 10.

    Provning Cognac dricks ur ett konjaksglas eller eventuellt en konjakskupa. Källarmästaren (maître de chai) använder sig oftast av ett konjaksglas eftersom detta inte dränker luktsinnet lika lätt som en kupa (vilket är speciellt viktigt om man prövar unga sorter eller eau de vie). Till att börja med bör man hålla glaset långt nedanför näsan (ståendes i midjehöjd och sittandes i knähöjd). Fram träder då oftast en mild doft av blomster. Man ska alltså inte börja med att, som vid vinprovningar, sticka näsan djupt ned i glaset. Detta kan ge en alltför stark, näst intill bedövande, doftupplevelse. Man kan värma cognacen lite med handen om lukten inte är kraftig nog. En del cognac gör sig dock bra med en isbit eller lite vatten i. Viss cognac, såsom Hennessys Pure White, är gjord för att blanda drinkar med.

  • Medoc
    ×

    Medoc

    Médoc Médoc är en del av vindistriktet Bordeaux där de mest exklusiva bordeauxvinerna produceras. Området ligger på västra sidan av viken Gironde, nordväst om staden Bordeaux. Medoc är en region i Frankrike, känd som en vinodlingsområdet, som ligger i departementet Gironde, på vänstra stranden av Gironde mynning, norr om Bordeaux. Dess namn kommer från (Pagus) Medullicus eller "land Medulli", den lokala keltiska stammen. Regionen har fått sitt ekonomiska framgång främst till produktion av rött vin, det är hem till cirka 1.500 vingårdar.

    Området har också pinjeskogar och långa sandstränder. Medoc geografi är inte idealiskt för vinodling, med sin närhet till Atlanten resulterar i en förhållandevis milt klimat och höga regnmängder gör ruttna ett ständigt problem. Det är allmänt trott att arten av regionens vin kommer från jorden, även om terrängen är platt, är utmärkt dränering en nödvändighet och den ökade mängden grus i jorden gör att värmen bibehålls, uppmuntra mognad, och omfattande rotsystem. Medoc ligger norr om staden Bordeaux, på vänstra stranden av Gironde. Médoc är uppdelat i två delar, Haut-Médoc i söder, nära staden, och den norra delen traditionellt kallas Médoc. Viner från Médoc är röda. De är känsliga, medium färgade, de är fina och eleganta, ofta garvsyra som ung, harmonisk och härlig när mognat. Grands Crus klasser i Médoc räknas för 25% av vingårdarna, 20% av produktionen och cirka 50% av försäljningen. Men ingen säljer under Médoc appellationen men Haut-Médoc, Pauillac, Margaux, Saint Julien, Saint-Estèphe och Chateau Haut-Brion i Pessac Léognan.

    Regionen sträcker sig vänstra stranden av Gironde från mynningen av floden till staden Bordeaux och omfattar de fyra berömda kommunerna St-Estephe, Pauillac, St Julien och Margaux. Det handlar om 60km norr till söder, och ca 10 km bred, med cirka 10.600 hektar vinstockar och en produktion på cirka 50 miljoner liter per år. Allt vin gjort här är röd. Den norra eller nedströms del var tidigare känd som Bas-Médoc (lägre Médoc), men är nu helt enkelt (men förvirrande) märkt Médoc. Denna region är cirka 34 km lång, med 10 km bred och sträcker sig från mynningen av Gironde till St-Estèphe, och innehåller några 5800 hektar vinodlingar, som producerar runt 28.500 tusen liter vin årligen. Även om regionen inte har några hemliga utväxter finns ett antal Crus Bourgeois ligger i den mjuka leran jorden i Médoc. Som Merlot gynnar leran mer än Cabernet Sauvignon, viner från denna region tenderar att likna den högra stranden stil St-Emilion mer än andra vänstra stranden viner.

    Haut-Médoc Den södra eller uppströms delen kallas Haut-Médoc (övre Médoc). Denna region är några 45km lång, genom 10km bred. Den totala vinodlingsarealen är cirka 4800 hektar, producerar 22 miljoner liter vin per år. 6 byar har sina egna beteckningar: Margaux, St-Julien, Pauillac, St-Estèphe, Listrac och Moulis. den Resten klassificeras enbart som Haut-Médoc. Den dominerande druvan planterad här är Cabernet Sauvignon, men före 1800 var det Malbec.

  • Lalande de Pomerol
    ×

    Lalande de Pomerol

    Pomerol Pomerol är en appellation och vinkommun i Bordeaux. Den ligger på högra sidan av floden Garonne. Området är tillsammans med Saint-Émilion känt för väldigt exklusiva rödviner där, till skillnad från i Médoc, druvan Merlot dominerar. Pomerolvinerna brukar beskrivas som något kraftigare i stilen än Saint-Émilionvinerna. Appellationen Pomerol omfattar 800 hektar, och gränsar i öster till Saint-Émilion och i norr till Lalande-de-Pomerol, som gör liknande viner som Pomerol. Pomerol har, till skillnad från övriga traditionella prestigeappellationer i Bordeaux, ingen officiell klassificering. Den mest kända egendomen i Pomerol är Château Pétrus.

  • Bergerac
    ×

    Bergerac

    Bergerac Bergerac är ett historiskt område i den syd-västra delen av Frankrike. Bergerac har 13 "appellations", AOC Bergerac Sec, AOC Cote de Bergerac och Bergerac. Den sistnämnda är den största som sträcker sig 25 km syd-väst av staden Bergerac. AOC Bergerac tillverkar både röda viner och Ros'e, framställda av Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot, Malbec, Fer Servadou och Merille.

    AOC Bergerac Sec tillverkar viner från druvor som Semillon, Sauvignon Blanc, Muscadelle, Ondenc, Chenin Blanc och Ugni Blanc. Viktigt är att Ugni Blanc ej får vara i större mängd än Sauvignon Blanc. AOC Cotes de Bergerac tillverkar både röda och vita viner och har en blandning av av alla dessa druvor (se ovan). Vingårdarna i denna "appellation" måste vara 10 % mindre till ytan än i de andra distrikten samt alkoholhalten skall vara 0,5 % högre än i de andra distrikten. I Bergerac är regler på antal vinplantor snällare än i Bordeaux, här måste en vingård plandera ett minimum av 3 000 vinplantor per hektar medans i Bordeaux måste man plantera ett minimum av 6 500 vinplantor. Detta är mycket viktigt eftersom ju mer utrymme en vinplanta planteras desto hårdare måste växten arbeta, dvs plantan arbetar sig djupare, längre ner i marken med sina rötter för att nå vatten och näringsämnen från de djupare lagren av lera och jord, detta ger vinet ett mer complext,fruktigt och djupare smak på vinet. Marken runt Bergerac varierar från en blandning av sandig och lerig jord i syd-väst till en mer kalkstens baserad jord i syd-ost. Klimatet är skiljer sig mot grannen Bordeaux, undervinterär det mycket kallare och under sommaren mycket varmare eftersom Bergerac ligger längre in åt landet och längre ifrån Atlant kusten.

    De flesta viner i Bergerac är framställda av Merlot och Semillion, men även här använder de sig en hel del av druvan Muscadelle. Muscadelle Muscadelle är en grön sort av vindruva av arten Vitis vinifera. Den har aromer liknade Muscatfamiljens druvor, men är obesläktad. Muscadelle kan ingå i vita Bordeauxviner, såväl torra som söta (exempelvis Sauternesviner) men utgör sällan mer än 10 procent. I andra franska appelltioner för söta viner, exempelvis Monbazillac, förekommer det att andelen Muscadelle är högre. Muscadelle används också i en del söta starkviner från Australien. Druvsorten går där under namnet "Tokay" och Liqueur Tokay är en vanlig beteckning på dessa starkviner. Vissa av dessa viner, bland annat de från Rutherglen, framställs på madeiraliknande sätt, med tydliga oxidationstoner.

  • Champagne
    ×

    Champagne

    Champagne Champagne är mousserande vitt vin eller rosévin från distriktet Champagne i norra Frankrike, med Reims och Épernay som champagneproduktionens huvudorter. Det är vanligt att ordet champagne används för att beskriva mousserande vin även från andra delar av världen, men det är endast vin från distriktet med samma namn och som har framställts enligt "méthode champenoise" som får lov att kallas champagne, eftersom detta är en skyddad ursprungsbeteckning. Det finns ungefär 33.500 hektar odlingsmark i regionen, fördelat på 319 byar.

    Regionen brukar delas upp i fem delregioner, från norr till söder: Montagne de Reims, byarna närmast Reims och på nord-, ost-, och sydostsidan om kullen med samma namn mellan Reims och Épernay. Vallée de la Marne, längs floden Marnes dalgång väster om Épernay. Côte des Blancs, närmast söder om Épernay. Côte de Sézanne, lite längre söderut Aube, de sydligaste champagnevingårdarna, i departmentet med samma namn.

    Klassificering Champagnebyarna är klassificerade på en skala där vissa byar är Grand Cru eller Premier Cru. Dessa beteckningar sätts ibland ut på etiketten på champagne som enbart kommer från byar med en viss klassificering. Klassificeringen utgörs av en procentskala som ursprungligen har använts för att bestämma priset på druvorna på marknaden relativt det årets baspris, och där de olika byarna ligger på 80-100 %. De byar som har siffran 100 % är Grand Cru och de som har siffran 90-99 % är Premier Cru. Eftersom alla vingårdar i en by ges samma klassificering, är champagneklassificeringen inte lika detaljerad som den i exempelvis Bourgogne.

    Framställning Vid framställningen används tre olika druvsorter, som utgör mer än 99,9 % av den odlade arealen: Chardonnay - grön druva Pinot Noir - blå druva Pinot Meunier - blå druva Druvorna förekommer enskilt eller i olika blandningar sinsemellan. Utöver de tre dominerande druvsorterna är även Arbanne, Petit Meslier, Pinot Blanc och Pinot Gris tillåtna, men är idag mycket ovanliga i regionens vingårdar. Champagne framställs enligt den så kallade "champagnemetoden", méthode champenoise eller méthode traditionelle genom att man först framställer ett vanligt basvin. Därefter buteljeras vinet, tillsammans med en jästtillsats, så att en andra jäsning startar i flaskorna. Under denna tid - 18 månader eller längre - skapas bubblorna. Innan flaskan är färdig för försäljning tas den sista jästfällningen bort, genom att flaska vibreras upp-och-ned under en kortare tid. När jästfällningen så har trillat ned i halsen, kyls flaskhalsen hastigt ned, korken tas bort och den frusna jästfällningen faller då ut genom att trycket i flaskan skjuter ut den. Vid denna punkt är alla champagner lika torra, men genom att flaskan fylls upp med en mindre mängd söt vätska, så kallad dosage, får champagnen olika sockerhalter.

    Champagne utan årgångsbeteckning består vanligen av en blandning av basvin från två eller fler årgångar. Detta görs för att få en jämn stil och kvalitet på det färdiga vinet, trots Champagnes relativt kalla klimat, som ger betydande årgångsvariantioner i växtförutsättningarna på vingården. Huvuddelen av basvinet brukar bestå av den yngsta årgången då flaskan buteljerades, och därutöver ingår en viss andel så kallat reservvin, som sparats sedan tidigare årgång(ar) i stora tankar eller fat. Andelen reservvin och dess ålder kan variera stort mellan tillverkarna, men ungefär 10-30 % torde vara en vanlig andel.

    Sötma/Sockerhalt Champagne kan variera från att vara riktigt söta viner till helt torra. Sockerhalten skall anges på flaskan och de olika varianterna är: doux - sötast, mer än 50 g socker per liter demi-Sec - halvtorrt, 33-50 g per liter sec - torrt, 17-35 g per liter extra dry - ännu lite torrare, 12-20 g per liter brut - nästan helt torrt, mindre än 12 g per liter extra brut - helt torrt, 0-6 g per liter ultra brut - 0-3 g per liter (alternativa benämningar inkluderar "brut 0", "brut intégral" "non dosage" (då inget socker alls tillsätts) och "brut 100 %") Olika typer av champagne Lagringen på jäsfällning ger champagne mycket av dess karaktär. Dom Perignon, Moët & Chandons prestigechampagne.

    Sortimentet hos de flesta champagnetillverkare består av flera olika produkter. Regelverket för champagnetillverkning skiljer på två huvudsakliga typer: icke-årgångsbetecknad champagne (non-vintage eller bara NV), som måste lagras minst 15 månader på jästfällningen före försäljningen årgångsbetecknad champagne (vintage), som måste lagras minst 36 månader på jästfällningen före försäljningen Eftersom längden på lagringen är en del av det som ger champagne sin speciella karaktär, är det vanligt att kvalitetsorienterade tillverkare överskrider dessa minimitider med bred marginal. Hos de flesta stora tillverkare (champagnehus) kan tre olika prisnivåer på deras produkter urskiljas: husets standardchampagne, en non-vintage årgångschampagne med husets namn prestigechampagne, vanligtvis årgångsbetecknad och ofta med ett särskilt namn För prestigechampagne finns inget särskilt regelverk, men de utmärks oftast av noggrannare urval av druvor/basvin och längre lagring före försäljning, vilket också leder till högre pris. Exempel på prestigechampagner är Dom Perignon från Moët & Chandon, La Grande Dame från Veuve Clicquot och Cristal från Louis Roederer. Därutöver producerar en del champagnehus också specialvarianter inom de olika prisnivåerna, exempelvis blanc de blancs och blanc de noirs. Förutom den vanliga typen av champagne som är ljust grön eller gul i färgen, förekommer även roséchampagne. Den rosa färgen erhålls genom att blanda rött vin med den nästan färdiga champagnen.

    Detta skiljer sig från hur stilla rosévin får sin färg, där färgen kommer från skalet av de röda druvor som används vid framställningen. I juli 2010 bärgades 168 flaskor av det som inledningsvis påstods vara världens äldsta champagneflaskor, men som hittills inte har daterats med någon exakthet. Flaskorna fanns i ett vrak utanför Åland som daterats till 1830-talet. Flaskorna har analyserats och varit av två fabrikat; Veuve Cliquot och det numera nedlagda märket Juglar. Enligt champagnexperten Richard Juhlin är flaskornas innehåll i mycket gott skick och flertalet avses auktioneras ut till försäljning.